This is the last time I am going to feel this way.

Med anledning av yrseln jag berättade om i inlägget innan började ljushuvudet Fransson att googla. Att googla sjukdomar är sedan gammalt en dålig idé. Denna gång gav det mig två alternativ. Antingen en hjärntumör som jag befarade, men det kunde även orsakas utav ångest. Och eftersom att jag är den mest ångestfyllda person som går på ett par ben drog jag ganska snabbt slutsatsen att det var ångesten som var boven i det hela.
 
Nåväl. Detta gjorde att jag var tvungen att ta itu med saker som utlöste ångesten i lillhuvudet mitt. Grubblade i ett par dagar och har nu helt och hållet bestämt mig för hur min närmaste framtid kommer att se ut och direkt detta beslut var taget var både ångesten och yrseln som bortblåst och har inte visat sig sedan dess. Fantastiskt.
 
Annars då, mina fina sambos åkte i onsdags till Skellefteå för en helg, vilket innebär att jag blev ensam kvar i Norgeland. Skönt? Absolut inte då jag under dessa månader inte varit ensam en enda sekund och har blivit beroende av att ha någon nära. Men på grund av mycket jobb och lite tid i lägenheten har det gått över förväntan. Har inte alls varit lika mörkrädd som jag vanligtvis brukar vara. Imorgon kommer dom hem igen och jag kommer sitta på dom som en liten blodigel, var så säker.
 
Nu hoppar jag i säng och ser någon mysig film. Vi hörs sen då mina finaste♥
Jag saknar dig oerhört mycket bästis.
 
 
 

I miss everything about you.

I ungefär två veckor har jag varit konstigare än vanligt. Går med ständig huvudvärk och är yr mest hela tiden. Hypokondriker som jag är har jag gett mig själv en diagnos i hjärntumör eller något liknande. Mamma tror inte på mig.
 
I varje fall, Vaknade med samma gamla yrsel men tvingade mig ändå iväg på ett dubbelpass på gymmet. Det visade sig vara en av mina sämre idéer. Efter detta tar jag mig inte upp ur sängen och har sovit mestadels av dagen. Känner mig sjuk och ynklig och vill att mamma ska vara här och ta hand om mig. Vad är meningen med att vara nykter då man ändå känner sig bakis? vavavava????? Ja vel, det går över.
 
Trots att jag hade min dag då jag får äta vad jag vill igår tror jag att jag ska gå lös på min godispåse på 2,3 kg. Det får jag va? säg att jag får? Tack på förhand.
Vi hörs sen då vänner. Puss
 
Saknar mitt älskade hjärta något enormt♥

I can't believe that I still want you.

Idag vaknade jag upp med en brutal ångest i kroppen. När tjejerna gick till gymmet valde jag att stanna hemma för att försöka motarbeta denna fruktansvärda känsla. Efter en dusch tände jag lite ljus och tog med mig frukosten och kaffet tillbaka till sängen. Om det känns bättre? ytterst liten förändring.
 
Inte nog med detta, igår tappade jag en pall på jobbet, Orutinerad som man är stoppade jag emellan benet för att lindra smällen. Resulterade med tårfyllda ögon och en fet bula på smalbenet. Långt ifrån skönt. 
Lägger mig eventuellt i truckgatan idag och väntar på att första bästa truck avslutar eländet. P.s Mamma, det var ett skämt om du inte fattade det, Va inte orolig d.s 
 
Annars då? jobbar fortförande mer än standard men det är okej. Har fortförande ingen fritid då dygnets 24 timmar spenderas på jobbet, i gymmet, vid matbordet och i sängen. 
Nåväl, slutklagat. Idag väntar troligtvis jobb minst till midnatt men det kommer gå fint det. Isånnafall får vi åka taxi hem och det är ju som bekant mitt största intresse. Längtar. 
Nu kommer Anna hem så nu ska jag umgås med henne, Sköt om er då! SES
 
Ida, min finaste och bästa vän, Är med dig i tankarna idag. Jag älskar dig. 

RSS 2.0