Whatever makes you feel bad, leave it. Whatever makes you smile, keep it.

Den senaste veckan har varit helt fantastisk. Trondheim bjuder på sitt finaste väder och vi har utnyttjat det till fullo. Ak10s terass har blivit en uteservering där vi spenderar dagarna på. 
Under denna vecka har vi hunnit uppleva 17 maj för första gången och får jag bestämma är det inte sista gången jag befinner mig i Norge under denna högtid för är det någonting som norrbaggarna kan så är det att fira sig själva på ett sjukt sätt och jag älskar sättet de gör det på. Heja Norge!
 
En avslutningsfest har vi även haft och vilken härlig kväll det var. Alla våra vänner kom till oss och det blev allsång, en massa alkohol och en fantastisk sommarkväll. 
Gårdagen var planen att jobba mestadels av dagen med löjligt bra betalt, men eftersom att vi var så snabba fick vi gå hem tre timmar tidigare med samma betalning. Det firade vi med en god räkmacka på jordens mysigaste restaurang vid hamnen. 
Som ni kanske ni hör är jag ganska tillfredställd med livet. 

When you stop and look around, this life is pretty amazing.

Tillvaron som jag lever i just nu är mer än vad man någonosin kan önska sig. Jag bor tillsammans med mina bästa vänner och vi utgör en otroligt härlig familj. Trondheim har visat sig ta en stor plats i mitt arma hjärta, men framförallt har jag fått vänner som kommer hänga med länge kan jag säga. Vardagen vi har skapat tillsammans är nog det jag kommer sakna mest när det börjar bli dags att styra kosan mot skellefteå om 10 dagar.
 
Att vi jobbar mer än vad som är rimligt gör mig mestadels bara gott. Fast idag, efter att vi igår hade ett hårt träningspass och tolv timmars slit på Gilde känns det precis som att Carlos har kört över mig med sin truck, och inte nog med det. Det känns precis som att han backat över mig igen när jag redan ligger. Carloskungen.
I detta nu sitter jag på vår altan och väntar på att tjejerna ska komma hit för det vanliga frukosthänget innan det blir träning och troligtvis en lika lång arbetsdag som igår. VI SES DÅ.
 
Till dig mamma: Har du glömt bort din dotter i fjärran land??? Känner mig övergiven.....

Life is not a fairytale. If you want something, you have to fight for it.

Oj, det har hänt en hel del sedan sist vi hördes. Begravningen för min fina fina gammelmormor var otroligt fin och ett värdigt avslut för denna fantastiska människa. 
Annars har vi ganska precis 22 dagar kvar i Trondheim och det är en brutal seperationsångest som börjar ta över i mitt bröst. På senare tid har nöjesfaktorn varit betydligt viktigare än sparandet av pengar. Även om det känns bittert att lämna vackra Trondheim så är jag övertygad om att Sverige och Skellefteå kommer bjuda på en fantastisk sommar. 
 
Nåväl. Nu återstår dagens träningspass innan jobbet. Ha en fin dag hörrni!

RSS 2.0