It's the most beautiful time of the year.

MIIIIHII, imorgon får jag äntligen träffa hela min gigantiska familj, vissa av dem har jag inte sett på ett år så det känns helt  ofattbart att dagen snart är kommen. Jennillas pappa och Storebror kom idag för att hämta hem oss. Som tack för detta tog vi och bjöd ut dom på en trevlig middag på Graffi. Så imorgon börjar avfärden till älskade älskade Skellefteå. Eftersom att jag enbart har 3 ynka dagar hemma så är schemat fullspäckat, så bloggen kommer ligga på prio 1000. Vi hörs troligtvis när jag är tillbaka i Tronkibonk. 
 
GOD JUL OCH GOTT NYTT ÅR MINA FINA, HIHI♥

Just because you had a bad day doesn't mean you have a bad life.

Det har varit en vidrig dag idag. Har haft en grav ångest som startade under julklappsshoppingen. Denna fruktansvärda attack gjorde såklart att det inte blev en enda klapp köpt. Så typiskt, det blir alltså en tidig morgon imorgon med för att göra ett sista försök till att slutföra julklapparna. Min ångest plus prestationsångesten är ingen bra kombination kan man minst sagt säga.
 
Om man tänker bort ångesthelvetet var det en trevlig jullunch på jobbet och ett skönt besked. Efter att ha levt i ovisshet en längre tid släppte en stor sten från hjärtat mitt då jag idag fick veta att jag har fått en fast anställning på Gilde. Det känns helt fantastiskt en dag som denna. Livet är fint trots allt. 

Take every chance, drop every fear.

Gud bevare mig väl vilken kväll det var Söndags. Julebordet med Rockheim uppfyllde alla förväntningar, det blev minst sagt en sinnessjuk kväll. Även denna gång hade jag utvecklingsstört roligt.
 
Dagen har rullat på relativt smärtfritt, förutom en liten detalj som gnager sig fast i lillhjärnan min. Nåja, bara att gilla läget.
Har precis avslutat ett kvällsmöte med mina fina tjejer i min säng där det snackats om allt mellan himmel och jord, en fin avslutning på kvällen som jag alldeles snart ska runda av så att jag tar mig upp i tid imorgon. Då ska nämligen de sista julklapparna inhandlas innan jullunch på jobbet.
 
HA DET FINT MINA PÄRLOR

It's never too late to be who you might have been.

Om en vecka, 168 timmar befinner jag mig förhoppningsvis hemma på Åbrogatan omringad av hela tjocka familjen. Jag kan inte förstå att det är 4 månader sedan jag satt min fot i Trondheim för första gången. 730 timmar sedan jag lämnade mina nära och kära, mitt älskade jobb och min fantastiska lägenhet. Trots detta ångrar jag mig inte en enda sekund att jag lämnade det jag hade i lilla älskade Skellefteå.
Men jag kan ju inte förneka att det ska bli enormt härligt att komma hem och hälsa på över julen sen att Lillebror och Anna följer med mig till Tronkan i mellandagarna gör mig så glad att det spritter i hela kroppen. 
 
Annars har jag haft kvalitetstid med min bästa vän istället för att gå ut och festa. Världens mysigaste kväll och jag fortsätter chocka omvärlden, hur länge kan jag vara nykter? till Imorgon då jag blir brutalt medtvingad på ännu ett galet norkst julebord. Denna gång med Rockheim. Blir nog sjukt.
Lagbild på oss på Rockheimrestaurangen, wiie

Startin' to forget the way you look at me now.

Herregud vilken lång dag det varit. När väckarklockan ringde kl 08 imorse började jag direkt försöka övertala mig själv att ligga kvar i sängen i ett par timmar till. Tur nog lyckades det inte. Jag tog mig upp och hade luciamys med Jennilla med glögg, julmusik och tända ljus. Sedan blev det julklappsshopping med betydligt bättre utdelning än i tisdags. 
 
I detta nu har jag precis kommit hem efter en 13,5 timmars mysig arbetsdag där det bland annat bjöds på ett fantastiskt roligt luciatåg. Jag är dock i sämre skick än jag varit på väldigt länge. Jag skulle beskriva min gångstil som identisk med min min gammelmormor Evas, 96 härliga år på grund av träningsvärk och utsliten rygg. Men jag ska ej klaga. Det kommer klirra fint i kassan kan jag säga.
Nu sover vi va? eller hinner med ett avsnitt av julkalendern, hihi♥
Precis såhär trasig känner jag mig nu, hahaha. En tuff utekväll i Napa. (Mamma, bli inte orolig, jag skötte mig exemplariskt)

We do not remember the days, we remember the moments.

Förra veckan hade jag vit vecka och det mina vänner, det hör ju ej till vanligheterna nu för tiden. Istället har jag jobbat stjärten av mig och det känns både i kroppen och knoppen. Är brutalt sliten och tanken på att jag jobbar varenda dag fram till att jag åker till Sverige får mig att vilja gå och dränka mig. Imorgon klockan 09 ska jag och Jennilla stå och hänga på låset till Trondheim Torg för julklappsshopping innan jobb där ett par härliga övertidstimmar väntar.
 
Fick ett så fint mms av storasyster idag på mina prinsessor som värmde mosterhjärtat något enormt. Detta ledde till en glädjetår och mer hemlängtan än någonsin.
Ögonstenarna mina♥
 

Do what you love and do it often.

Vi måste prata om ett beroende jag har, en drog. En drog som hela tiden finns i min minnesbank, En drog som både är väldigt dyr och dessutom inte speciellt hälsosam för lillkroppen min. Jag pratar naturligtvis om min obeskrivliga och obegripliga kärlek till att åka taxi. Taxi är min kärlek i livet och jag vill åka dygnet runt. Den senaste veckan har jag spenderat i en taxi konstant och jag har aldrig mått så bra som jag gjort i veckan, att plånboken fått lida bekymrar mig inte alls då jag lagt pengarna på min största hobby.
 
Jag har precis kommit hem från jobbet efter ett par härliga övertidstimmar och är så enormt trött men samtidigt alldeles för speedad för att somna riktigt än. Detta blogginlägg kan därför sluta precis hur som helst då jag inte är glasklar i hjärnan. 
Men genom att använda mina sista fungerande hjärnceller ska jag avsluta detta inlägg innan det går utför. Jag måste försöka somna då vi börjar tidigare än vanligt imorgon. Nu ska jag drömma om taxis och min framtida taxichaufför till man, vi ska nog bo i en taxi tror jag allt. Det hann spåra ur.... Godnatt
 

Nothing is worth it if you're not happy.

Jag är så trött att jag håller på att bryta ihop jag. Anledningen varför jag kämpar och håller upp ögonen är för att jag har lovat mamma att skicka en önskelista innan kvällen är över. En önskelista som inte finns, jag kan inte komma på en enda grej jag saknar. Tror att du får använda fantasin även detta år min kära mor♥.
 
Annars fick jag idag veta att jag måste jobba mellandagarna vilket gör min visit i Skellefteå avsevärt mycket kortare än planerat. Jag hatar när det händer men vad ska man göra åt saken?
Nej nu ska jag forska om Illuminati som har haft mestadels utav utrymmet i mitt hjärnkontor idag. Kommer ej kunna somna efter det. Maximalt med otur. Har tappat den röda tråden för länge sen, men det går bra. Hörs och ses folkens.
 
Nu hade jag viljat bråka om utrymmet i sängen med dig Ester Fransson, min trogna och älskade sovkamrat.
 

The only person you should try to be better than, is the person you were yesterday.

Herregud. Allt jag någonsin hört om de norska julbordet är sant, om inte värre. Detta fick jag uppleva igår då jag satt på rätt sida och inte serverade utan blev serverad. Efter att ha jobbat 07-12 skulle vi infinna oss på förspel klockan 15. Men eftersom att vi är tjejer anlände vi inte förrän två timmar senare till den nötigaste lägenheten i Trondheim.
Efter en rätt blöt förfest tog vi lokalbussen till det riktiga julbordet och jag vet inte ens vad jag ska säga om det. Maten var ingenting att hänga i julgranen men festen och andra sidan var sinnessjuk. Vi hade så fruktansvärt roligt. Jag som trodde att lagerfolk var torra, jag hade helt fel. 
 
Vid midnatt åkte vi till samma lägenhet för att efterfesta. Kort sagt en helt galen kväll, 5/5 toasters.
Kontot kollar vi inte på idag då jag trodde jag var den rikaste kvinnan i världen. Vi åkte hela 5(!) taxiresor under gårdagen. Hur mycket kortet användes i baren vill jag inte ens tänka på.
Men idag tar jag inte av mig spenderarbyxorna för ikväll blir det middag på restaurang och eventuell utgång för att fira att min bästa vän fyller år imorgon.

The world's gonna know your name.

Första advent idag och jag ligger i soffan under täcket och är bakis. Anledningen kommer i ett annat inlägg. Jag hittar ingen tändare här hemma så jag kan inte ens tända vår adventsljusstake, flopp. 
Men det är inte bara första advent, Idag fyller min älskade älskade lillebror 20 stora år. Jag är så otroligt stolt över dig och det finns få som jag ser upp till som jag ser upp till dig Oscar♥. Hoppas du får den dag du förtjänar. Vi ses till jul och jag längar ihjäl mig.  

RSS 2.0