When you stop and look around, this life is pretty amazing.

Tillvaron som jag lever i just nu är mer än vad man någonosin kan önska sig. Jag bor tillsammans med mina bästa vänner och vi utgör en otroligt härlig familj. Trondheim har visat sig ta en stor plats i mitt arma hjärta, men framförallt har jag fått vänner som kommer hänga med länge kan jag säga. Vardagen vi har skapat tillsammans är nog det jag kommer sakna mest när det börjar bli dags att styra kosan mot skellefteå om 10 dagar.
 
Att vi jobbar mer än vad som är rimligt gör mig mestadels bara gott. Fast idag, efter att vi igår hade ett hårt träningspass och tolv timmars slit på Gilde känns det precis som att Carlos har kört över mig med sin truck, och inte nog med det. Det känns precis som att han backat över mig igen när jag redan ligger. Carloskungen.
I detta nu sitter jag på vår altan och väntar på att tjejerna ska komma hit för det vanliga frukosthänget innan det blir träning och troligtvis en lika lång arbetsdag som igår. VI SES DÅ.
 
Till dig mamma: Har du glömt bort din dotter i fjärran land??? Känner mig övergiven.....

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0