It's kind of fun to do the impossible.

Idag är hon inte så kaxig, den där fröken Fransson. Febern har slagit till med full kraft i min kropp som om möjligt är ännu svagare än standard.
Har slagits med en boaorm som valt att göra mig sällskap i sängen. Vaknade upp i panik på idas fotsida av sängen, med huvudet hängande utanför sängen. En utav mina värsta mardrömmar då ormar är det absolut vidrigaste jag vet, alla kategorier. Men till jobbet imorgon, det ska jag!!
 
Det är en sån här dag man saknar sin mamma och pappa, trots att Ida gör ett ofattbart bra jobb med att ta hand om mig. Nu ska jag fortsätta tycka synd om mig själv. 
TYCK SYND OM MIG DÅ.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0