We do not remember the days, we remember the moments.

Förra veckan hade jag vit vecka och det mina vänner, det hör ju ej till vanligheterna nu för tiden. Istället har jag jobbat stjärten av mig och det känns både i kroppen och knoppen. Är brutalt sliten och tanken på att jag jobbar varenda dag fram till att jag åker till Sverige får mig att vilja gå och dränka mig. Imorgon klockan 09 ska jag och Jennilla stå och hänga på låset till Trondheim Torg för julklappsshopping innan jobb där ett par härliga övertidstimmar väntar.
 
Fick ett så fint mms av storasyster idag på mina prinsessor som värmde mosterhjärtat något enormt. Detta ledde till en glädjetår och mer hemlängtan än någonsin.
Ögonstenarna mina♥
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0