It's never too late to be who you might have been.

Om en vecka, 168 timmar befinner jag mig förhoppningsvis hemma på Åbrogatan omringad av hela tjocka familjen. Jag kan inte förstå att det är 4 månader sedan jag satt min fot i Trondheim för första gången. 730 timmar sedan jag lämnade mina nära och kära, mitt älskade jobb och min fantastiska lägenhet. Trots detta ångrar jag mig inte en enda sekund att jag lämnade det jag hade i lilla älskade Skellefteå.
Men jag kan ju inte förneka att det ska bli enormt härligt att komma hem och hälsa på över julen sen att Lillebror och Anna följer med mig till Tronkan i mellandagarna gör mig så glad att det spritter i hela kroppen. 
 
Annars har jag haft kvalitetstid med min bästa vän istället för att gå ut och festa. Världens mysigaste kväll och jag fortsätter chocka omvärlden, hur länge kan jag vara nykter? till Imorgon då jag blir brutalt medtvingad på ännu ett galet norkst julebord. Denna gång med Rockheim. Blir nog sjukt.
Lagbild på oss på Rockheimrestaurangen, wiie

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0